Ut med parkeringsplatsen, in med en gnutta fart i Hofterup-ledet

Noll poäng. Återigen en vecka där Kaizerns Giftiga Femma stod still medan hallklockan tickade, och jag ska inte låtsas att det inte gör ont. Men ni som följt den här följetongen vet redan hur jag resonerar: en nolla betyder sällan att hela taket läcker, oftast betyder det bara att regnet råkade utebli just den här veckan. Så jag rev inte ner bygget. Jag bytte en spelare, och den kirurgiska precisionen i det beslutet är det enda jag tänker vara stolt över den här måndagen.

Ut gick Oskar Jönsson. Trevlig kille, säkert, men han har stått i min trupp som en tom parkeringsplats en söndagsmorgon — inget på gång, ingen rörelse, bara asfalt. In kom hans egen lagkamrat i Hofterup, Linus Persson, som redan hunnit med fem mål den här säsongen och som dessutom spelar i en trupp som för tillfället leder hela serien, obesegrade efter tre matcher med riktigt städad målvaktsstatistik. Samma matchschema, samma tröja, men en helt annan motor under huven. Jag brukar racka ner på managers som panikbyter efter en nollvecka, men det här var inget panikbyte — det var ett väntat, utskrivet beslut jag suttit på i flera omgångar och äntligen hade råd och anledning att genomföra.

Apropå Hofterup: min målvakt Hampus Djanaieff sitter numera bakom ligans tätaste försvar, och med den nya målvaktsregeln som trillar in från och med i dag — sex poäng för att stå i mål, minus ett per insläppt mål — så är plötsligt en stabil trio i tabelltoppen värd mer än den varit på länge. Tacka managern som föreslog det, säger ligan. Jag tackar honom redan nu, i förskott, å Djanaieffs vägnar.

Bindeln rör sig inte. Magnus Nilsson, min dark horse sedan innan resten av ligan ens visste att hästen fanns i stallet, får fortsätta bära den. Han delar förresten förstaplatsen i skytteligan med Marcus Gullstrand just nu, åtta mål var, och jag tänker inte hoppa av tåget för att en vecka gick poänglös. Kontinuitet över panik, det är hela min filosofi i den här ligan, och jag har sagt det förr: Gullstrand är ett fullt rimligt alternativ om jag någon gång byter tanke, men den dagen är inte i dag.

Resten av truppen — Gustav Claesson i Båstad, Sixten Bischhaus i Hofterup, och nu alltså Linus Persson bredvid honom — får stå kvar och bevisa sig. Totalt ligger vi på 88 poäng och 24:e plats av 183, vilket känns som en platsering lite för långt ner i tabellen för min smak, men knappast en katastrof efter bara några omgångar.

Och apropå tabeller: Lasse Lirare ligger på 101:a plats med 53 poäng, och roligt nog har han redan valt in Linus Persson som kapten i sitt eget lag — så antingen stal jag hans idé utan att veta om det, eller så har vi båda bara läst samma Hofterup-tabell. Jag unnar honom glädjen i alla fall, Strandkvist sa ju aldrig att det bara handlar om att leda — det gäller inte bara att vinna, utan även vara snyggast, och just nu är ingen av oss särskilt snygga. Vi hörs igen nästa måndag, förhoppningsvis med några fler poäng och lite mindre regn i kalendern.