Kaizerns Giftiga Femma – El Patrón i garderoben, dark horsen fortsätter trava

Så var det dags igen, och för första gången på tre veckor har jag faktiskt något att rapportera från måndagsgenomgången. Ni som följt den här följetongen minns att jag suttit still i båten två veckor i rad, samma trupp, samma envisa tro på att man inte ska byta bara för att man teoretiskt sett kan. Den hållningen har jag fortfarande kvar. Men ibland löser sig saker, ungefär som när grannen plötsligt lånar ut sin eldriv just när man gett upp hoppet om att få gräsmattan klar innan första snön. Den här måndagen fanns det äntligen ett byte som siffrorna faktiskt motiverade.

Och då blev det ett byte som gör ont i bröstet men som siffrorna krävde: Wictor Eriksson ut, Sixten Bischhaus från Hofterup in. Ja, jag vet. El Patrón, föreningens dyraste värvning genom tiderna, interimkaptenen när Casén gick under jorden, mannen jag brukar kalla min egen trots allt motbevis. Men noll poäng är noll poäng, oavsett hur orange blodet pumpar i ådrorna, och jag kan inte sitta och hålla en plats i truppen varm åt gamla minnen hela säsongen. Sixten däremot kommer från ett Hofterup som vunnit sina två första matcher med total målskillnad 17–7, toppen av tabellen, och gubben själv har redan tre mål i grundstatistiken. Han går in i min trupp från och med nu, så hans bidrag börjar räknas från den här veckan och framåt – vi får se honom växa i protokollet snarare än redan stå där med poäng, men det är precis den typen av investering jag gillar: in i rätt läge, inte efter att festen redan är slut.

Kaptensbindeln rör jag inte. Magnus Nilsson sitter kvar, min dark horse sedan länge innan Båstad blev snackisen i fikarummet, och jag tänker inte bli den managern som river av bindeln efter en vecka med ett enda mål. Tre mål på tre matcher pratar sitt tydliga språk, och fredagen blir dessutom extra läcker läsning: Magnus och Båstad gästar Mariahallen och möter Sofiero, ett lag som släppt in elva mål på en enda match hittills. Jag säger inget mer om det, men jag tänker det desto hårdare.

Läget just nu: 37 poäng totalt, plats 73 av 180, och 30 av dem kom förra veckan: Gullstrands 5+2 mot oss, Magnus mål mot Skurup och Jönssons fem poäng i Bromölla. Bästa veckan hittills, och ändå känns det ungefär som att komma oavgjort ur en match man egentligen borde vunnit, med tanke på att veckans vinnare Domartabbe fbc drog ihop 58. Lasse och hans Kaizerhjärtat Dunkar ligger fortfarande och lufsar på plats 106 med 26 poäng, och lustigt nog gjorde han sig av med Wictor Eriksson samma morgon som jag, en kvart senare – så nu får vi se vem av oss som ångrar sig först. Jag unnar honom all lycka, uppriktigt. Lite.

Till nästa avsnitt hoppas jag se Sixten börja plocka poäng på riktigt, Gullstrand fortsätta mala på med sina Gantofta-siffror, och Magnus göra något minnesvärt mot just Sofiero. Och skulle El Patrón mot förmodan vakna till liv i garderoben så lovar jag att ta tillbaka honom utan att skämmas. Vi hörs igen nästa måndag, som alltid, med kaffe kallnat och förhoppningsvis lite fler poäng på kontot.