Jag sålde ligans hetaste aktie och köpte hans bänkpartner

Okej. Jag ska förklara det här bytet, och jag lovar er att jag kommer försöka göra det låta smartare än det känns när jag skriver ner det svart på vitt. Marcus Gullstrand ut. Marcus Gullstrand — elva mål, fyra assist, mest valda spelaren i hela Totalligan med 118 lag som äger honom — ut. In kommer Martin Hansson. Samma klubb, Gantofta IBK, fyra mål och fem assist, 17 fantasypoäng på säsongen – hälften av Gullstrands 34, och han ägs av åtta lag mot Gullstrands 118. Om ni just nu höjer ögonbrynen så högt att de lossnar, var med på tåget, jag satt och gjorde samma min över mitt eget köksbord i går kväll.

Jag ska vara ärlig med er, för det är så den här följetongen fungerar: jag kan inte sälja in det här som ett geniknep. Gullstrand är den bästa fantasyspelaren i hela div 4 just nu om man ser till antal lag som vill ha honom, och det är sällan en slump när nästan två tredjedelar av ligan är överens om en sak. Men jag har suttit och stirrat på hans matchschema och jag tror, ren magkänsla här, inget annat, att jag hellre vill chansa på att Hansson får mer startutrymme i Gantofta-ledet när säsongen rullar vidare, än att betala toppris för en spelare alla redan har. Det är lite som att sälja aktien precis innan utdelningen för att man har en känsla om nästa kvartal. Ibland är man Warren Buffett. Oftare är man bara nån som läst för mycket om Warren Buffett.

Så varför inte en helt annan klubb då, varför stanna kvar i Gantofta över huvud taget? Ärligt talat: jag gillar inte att rycka upp hela truppen med rötterna varje vecka, det är samma envishet som fått mig att sitta still vissa veckor tidigare i höst. Ett byte i taget, en tanke i taget. Den som bytt ut hela sitt lag efter en förlust vet precis vad jag menar, och nej, jag ska inte nämna någon vid namn, men Lasse Lirare vet nog själv om skon passar.

Kaptensbindeln rör sig inte en millimeter. Magnus Nilsson sitter kvar som kapten, mina damer och herrar, och det är inte ens en diskussion — nio mål, tre assist, 52 poäng bara på honom med bindeln runt armen. Min dark horse redan i september, innan halva ligan ens visste vem han var, och nu toppar han min trupp som om det vore den naturligaste saken i världen. Jag säger inte att jag såg allt. Jag säger att jag såg honom.

Resten av laget står som det stod: Hampus Djanaieff i mål hos Hofterup, Sixten Bischhaus och Linus Persson som mitt lilla Hofterup-kluster som jag byggt upp sten för sten, och Gustav Claesson som Båstad-sällskap åt Magnus Nilsson. Och apropå måltavlor: nu gäller för övrigt den nya målvaktsregeln på riktigt, sex poäng per match Djanaieff faktiskt står i, minus ett per insläppt. Det är ett helt nytt sätt att värdera en målvakt på, och jag lovar att återkomma med hur det slår för honom nästa vecka, för just nu är det fortfarande teori.

Totalt: 120 poäng, plats 43 av 186. Inte topp, inte botten, ett slags hederligt mellanskikt, ungefär som Sofieros tabellplacering just nu — två vinster, två förluster, 20 gjorda och 31 insläppta, ett lag som gör det svårt att vara helt nöjd men omöjligt att ge upp på. Lasse ligger på 76 poäng och plats 117, med en trupp tung av Sofiero-hjärta och en kapten i Simon Persson som ännu inte satt ett enda poäng på tavlan. Jag unnar mig att njuta av det en vecka till innan han hinner vända på det.

Till nästa avsnitt hoppas jag kunna rapportera att Martin Hansson hittat nätet minst en gång, att Djanaieff får visa vad han går för under det nya regelverket, och att jag slipper stå här och försvara ett byte som ni alla redan räknat ut att jag själv tvekade på. Men som Peter Strandkvist sa: det gäller inte bara att vinna, utan även vara snyggast. Jag vet inte om det här bytet var snyggt. Men det var i alla fall mitt.